Det nya stället att hänga på har följande adress: www.oooooooooooo.wordpress.com
(Tolv o:n)
Detta ställe kommer att läggas ned.
18 februari 2008
14 februari 2008
Liza Marklund
Liza Marklund har gjort två anmärkningsvärda saker:
1. Hon hade orangea solglasögon på ett bokomslag.
2. Hon anser att diktaturer är förhatliga per definition.
När det gäller 1 undrar vi givetvis hur hon tänkte. I Filip Hammars och Fredrik Wikinssons 100 höjdare redogörs följande:
Redan när Liza Marklund romandebuterade med Sprängaren hade hon stake nog att sätta sig själv på omslaget, med svallande hår i en gulkolorerad omgivning. Det fortsatte på samma sätt med Studio sex, Den röda vargen och Prime time. Och här måste vi stanna upp. Om vi för en sekund ägnar oss åt att ta Liza Marklunds omslag på allvar, så märker vi genast att Prime time skiljer sig från de andra böckerna på en punkt: Liza Marklund bär solglasögon på omslaget. Hon bär dessutom något så ovanligt som orangea solglasögon.
Deras spekulationer kring förklaringen till detta faktum handlar om att Liza:
- Vill uttrycka kändisskap och exklusivitet
- Vill flasha med dessa designbrillor
-Var stressad
-Är nyrik och saknar stil
När det gäller 2 så kan jag säga att hon uttryckte detta i Svt någon gång under hösten. Som vän av partikularism hävdar jag att hon har fel. En diktatur kan i vissa fall vara önskvärd - om landet är förfallet, diktatorn förnuftig, en rimlig plan finns och att diktatorn tänker retirera när planen har realiserats.
1. Hon hade orangea solglasögon på ett bokomslag.
2. Hon anser att diktaturer är förhatliga per definition.
När det gäller 1 undrar vi givetvis hur hon tänkte. I Filip Hammars och Fredrik Wikinssons 100 höjdare redogörs följande:
Redan när Liza Marklund romandebuterade med Sprängaren hade hon stake nog att sätta sig själv på omslaget, med svallande hår i en gulkolorerad omgivning. Det fortsatte på samma sätt med Studio sex, Den röda vargen och Prime time. Och här måste vi stanna upp. Om vi för en sekund ägnar oss åt att ta Liza Marklunds omslag på allvar, så märker vi genast att Prime time skiljer sig från de andra böckerna på en punkt: Liza Marklund bär solglasögon på omslaget. Hon bär dessutom något så ovanligt som orangea solglasögon.
Deras spekulationer kring förklaringen till detta faktum handlar om att Liza:
- Vill uttrycka kändisskap och exklusivitet
- Vill flasha med dessa designbrillor
-Var stressad
-Är nyrik och saknar stil
När det gäller 2 så kan jag säga att hon uttryckte detta i Svt någon gång under hösten. Som vän av partikularism hävdar jag att hon har fel. En diktatur kan i vissa fall vara önskvärd - om landet är förfallet, diktatorn förnuftig, en rimlig plan finns och att diktatorn tänker retirera när planen har realiserats.
13 februari 2008
Djurens värde
Djurens värde har blivit en het potatis sent sett till den mänskliga historien. Jag är inte intresserad av att debattera huruvida det är rätt eller fel att äta kött eller huruvida det är rätt eller fel att använda skinnskor. Det jag vill uppmärksamma är att djurens värde ter sig relativt. Många människor äter kött och använder skinn rent kosmetiskt. Det intressanta är människor som inte äter kött av moraliska skäl men som använder skinnskor och människor som äter kött men förkastar t.ex. pälsar.I det första fallet har vi att göra med individer som inte är tillräckligt karaktärsstarka och/eller inte tillräckligt medvetna. Det kan vara en vegetarian som inte tänker på att skorna är gjorda av djurhud men troligtvis är fallet att personen inte orkar låta frågan ta för stor plats i dennes liv.
I det andra fallet har vi att göra med individer som inte är tillräckligt medvetna och/eller inte tillräckligt förnuftiga. Det kan vara individer som är "medvetna": "Fy att gå med en sån päls anno 2008!". Här kanske man tänker att det är så många minkar som har blivit tvungna att sätta livet till. Eller så kan det vara individer som faktiskt inte tänker på att de äter döda djur. Ett sista alternativ kan vara att de endast anser att det är ute med päls.
Åter till brännpunkten. Är djurens värde avhängigt på vilket ändamål de ska användas till?Sjunker värdet om det handlar om mänsklig överlevnad, när det gäller att tillgodose basala mänskliga behov? Det borde det göra, åtminstone för en utilitarist - människan är mer kapabel till sinnlig njutning, därför bör hon premieras. Djurens värde verkar också stiga när det [endast] handlar om våra [eventuellt skapade] estetiska behov - köttätaren som bespottar pälsar. Men det jag har skrivit i de två senaste meningarna verkar som sagt ibland kunna vändas till det motsatta - vegetarianer som köper skinnskor.
Resonemangen verkar tala sitt tydliga språk - människor är ofta etiska partikularister. Det som är rätt och det som är fel bestäms av kontexten till det som tas ställning till. Att döda ett djur omfattas kanske alltid av "ett moraliskt minus", men om personen som gör det mår väldigt bra av att se bra ut i en päls eller genom att sätta tänderna i en kyckling så kan det i dennes fall vara rätt att utföra dessa handlingar.
Vad är vi?
Vad i utgörs vi av fundamentalt? Och vad består vår personliga identitet av över tid? Även sådana frågor verkar svåra att närma sig på ett givet sätt. Jag vill dock peka på två positioner man kan ansluta sig till.
Den i särklass vanligaste positionen kan vi kalla PA (The psychological approach). Enligt PA utgörs vi framför allt av vår psykologi. Grovt uttryckt menar PA att det som bestämmer en persons identitet från en dag till en annan och från ett decennium till ett annat är den psykologiska kontinuiteten hos objektet. Om Pelles mentala innehåll av idag har föregåtts av Pelles mentala innehåll av igår och dagen innan igår och det föreligger en psykologisk kontinuitet så är Pelle idag samma person som Pelle igår och Pelle dagen innan igår. Om Pelles mentala innehåll igår flyttades till en katts kropp så skulle helt enkelt Kattkroppen vara hemvist för Pelle. Katten på gatan skulle vara Pelle och Pelles kropp skulle vara obetydlig.
På senare år har en position kallad Animalism gjort sig märkbar. Animalismen företräds främst av Eric Olson som har skrivit boken The Human Animal. Anhängare av animalism menar till skillnad från anhängare av det psykologiska perspektivet att det vi fundamentalt utgörs av är våra basala och organiska livsuppehållande processer, som hjärtats pumpningar, matsmältningen och det respiratoriska systemet. Om Pelles mentala innehåll skulle flyttas till en katt och Pelles livsuppehållande processer hölls igång på sjukhuset så är det enligt animalismen på sjukhuset vi finner Pelle. Katten i fråga har bara fått nya tankebanor och nya minnen.
I ett mer prekärt fall kan vi tänka oss att vi delar på Pelles mentala innehåll genom en transplantation. Vi kan säga att Pelles mentala innehåll sätts in i två hjärndöda men levande trafikoffers skallar samtidigt som Pelles metabolism hålls igång på sjukhuset. Här har vi alltså tre personer, X som hjärndöd men levande (f.d. Pelle), Y med nya tankegångar (f.d. Kattis) och Z med nya tankegångar (f.d. Roger). Enligt PA har nu den ursprungliga Pelle blivit två personer! Enligt animalismen ligger Pelle på en brits medan de två trafikoffren har fått Pelles nya tankebanor och minnen, Pelle är hjärntom medan Kattis och Roger tänker och minns som Pelle.
Derek Parfit, före detta anhängare av PA, hävdar istället att det inte spelar någon roll, han menar ungefär att:
Persons themselves are distinct from their bodies and psychologies, but the existence of a person consists in nothing over and above the existence of a brain and body and the occurrence of an interrelated series of mental and physical events. These are the foundational claims of Parfit's constitutive reductionism. Consider an analogy: Cellini's Venus is made of bronze. Although the lump of bronze and the statue itself surely exist, these objects have different persistence conditions: if melted down, Venus ceases to exist while the lump of bronze does not. Therefore, they are not identical; rather, so the suggestion, the lump of bronze constitutes the statue. The same is true of persons, who are constituted by, but not identical with, a physiology, a psychology, and the occurrence of an interrelated series of causal and cognitive relations.
Frågan är nästan oändligt mycket djupare än vad jag har redogjort för och jag är idag inte kapabel att hysa några starkare åsikter. Intuitivt lutar jag mig dock åt animalismen.
Lästips:
- The Human Animal av Eric Olson
Den i särklass vanligaste positionen kan vi kalla PA (The psychological approach). Enligt PA utgörs vi framför allt av vår psykologi. Grovt uttryckt menar PA att det som bestämmer en persons identitet från en dag till en annan och från ett decennium till ett annat är den psykologiska kontinuiteten hos objektet. Om Pelles mentala innehåll av idag har föregåtts av Pelles mentala innehåll av igår och dagen innan igår och det föreligger en psykologisk kontinuitet så är Pelle idag samma person som Pelle igår och Pelle dagen innan igår. Om Pelles mentala innehåll igår flyttades till en katts kropp så skulle helt enkelt Kattkroppen vara hemvist för Pelle. Katten på gatan skulle vara Pelle och Pelles kropp skulle vara obetydlig.
På senare år har en position kallad Animalism gjort sig märkbar. Animalismen företräds främst av Eric Olson som har skrivit boken The Human Animal. Anhängare av animalism menar till skillnad från anhängare av det psykologiska perspektivet att det vi fundamentalt utgörs av är våra basala och organiska livsuppehållande processer, som hjärtats pumpningar, matsmältningen och det respiratoriska systemet. Om Pelles mentala innehåll skulle flyttas till en katt och Pelles livsuppehållande processer hölls igång på sjukhuset så är det enligt animalismen på sjukhuset vi finner Pelle. Katten i fråga har bara fått nya tankebanor och nya minnen.
I ett mer prekärt fall kan vi tänka oss att vi delar på Pelles mentala innehåll genom en transplantation. Vi kan säga att Pelles mentala innehåll sätts in i två hjärndöda men levande trafikoffers skallar samtidigt som Pelles metabolism hålls igång på sjukhuset. Här har vi alltså tre personer, X som hjärndöd men levande (f.d. Pelle), Y med nya tankegångar (f.d. Kattis) och Z med nya tankegångar (f.d. Roger). Enligt PA har nu den ursprungliga Pelle blivit två personer! Enligt animalismen ligger Pelle på en brits medan de två trafikoffren har fått Pelles nya tankebanor och minnen, Pelle är hjärntom medan Kattis och Roger tänker och minns som Pelle.
Derek Parfit, före detta anhängare av PA, hävdar istället att det inte spelar någon roll, han menar ungefär att:
Persons themselves are distinct from their bodies and psychologies, but the existence of a person consists in nothing over and above the existence of a brain and body and the occurrence of an interrelated series of mental and physical events. These are the foundational claims of Parfit's constitutive reductionism. Consider an analogy: Cellini's Venus is made of bronze. Although the lump of bronze and the statue itself surely exist, these objects have different persistence conditions: if melted down, Venus ceases to exist while the lump of bronze does not. Therefore, they are not identical; rather, so the suggestion, the lump of bronze constitutes the statue. The same is true of persons, who are constituted by, but not identical with, a physiology, a psychology, and the occurrence of an interrelated series of causal and cognitive relations.
Frågan är nästan oändligt mycket djupare än vad jag har redogjort för och jag är idag inte kapabel att hysa några starkare åsikter. Intuitivt lutar jag mig dock åt animalismen.
Lästips:
- The Human Animal av Eric Olson
- Mortal Beings, On the Metaphysics and Value of Death av Jens Johansson
- Personal Identity, Essäsamling redigerad av Raymond Martin och John Barresi
12 februari 2008
Etisk oenighet
I en tid av framåtskridande relativism till följd av sekularisering och frihetsivrande kommer frågan om etikens yttersta beskaffenheter som ett brev på posten. Filosofer har diskuterat frågan i årtusenden. Finns det rätt och fel i moraliska frågor? Om det gör det, kan vi veta vad som är vad? Hur bör vi handla i just den här situationen?
Realister i moral hävdar att det existerar värdefakta. Dessa värdefakta konstituerar det som är rätt och det som är fel. Det finns olika sätt att hävda den realistiska positionen. Man kan t.ex. ansluta sig till partikularism (en variant är intuitionism) eller universalism (en variant är utilitarism).
Antirealister i moral hävdar istället att det inte existerar några värdefakta. Således har vi inget vi kan härleda våra föreställningar om rätt och fel till.
Det vanligaste och mest uppenbara argumentet som brukar anföras mot realismen är att vi med enkelhet kan se en så stor mängd oenighet i etiska frågor, mellan kulturella grupper såväl som inom en vänkrets. Den stora mängden av etisk oenighet blir ännu mer påtaglig om vi jämför med frågor som rör naturliga fakta - det är till exempel inte så många som anser att jorden är platt, och finns det tvivlare kan vi dessutom på ett ganska övertygande sätt visa att de hyser felaktiga uppfattningar. Den bästa förklaringen till allt detta sägs av antirealismen vara att det inte existerar några värdefakta, att det inte finns några objektiva rätt eller fel.
Realisterna kan dock försvara sig mot oenighetsargumentet tämligen tillfredsställande:
För det första kan man hävda att naturliga fakta låter sig mätas och vägas med hjälp av naturvetenskapligt utformade verktyg. Vi kan i princip ta reda på hur lång en person är. Detta gäller inte för värdefakta. Och detta motbevisar inte existensen av värdefakta.
För det andra kan man hävda att mängden av etisk oenighet är mindre än vad man kan tro. Hur mycket är vi inte eniga om egentligen? Samhällen fungerar relativt bra. Utan någon form av konsensus skulle vi befinna oss i Hobbes naturtillstånd.
För det tredje, om man kan förklara en stor del av de etiska oenigheterna så kan de inte längre tas för fundamentala etiska oenigheter vilka är de enda som utgör reella hot mot realismen. Förklaringar av oenigheter kan bestå av att minst en av parterna lider av minst ett kognitivt tillkortakommande. Kognitiva tillkortakommanden är sådant som påverkar individer att tänka oklart, exempelvis partiskhet, missuppfattningar och andra tankefel. Andra förklaringar av oenigheter kan bestå av att parterna i en given etisk oenighet inte härleder sina uppfattningar ur tillräckligt liknande omständigheter. En part är för dödsstraff på grund av att dödsstraffet fungerar preventivt i dennes land medan en annan part är emot dödsstraff för att dödsstraffet accelererar de grövsta brotten i dennes land.
För det fjärde kan man peka på att det faktiskt existerar en massa saker som vi inte kan ta reda på som rör naturliga fakta. Hur många sekunder levde Olof Palme? Bara för att vi inte kan ta reda på denna fråga så underminerar inte detta tron på att det finns ett riktigt svar på den.
Även om realister lyckas bortförklara oenighetsargumentet ligger bollen kvar hos dem. De bör vid en given oenighet kunna peka på precis vad det är som gör att oenigheten finns där. Detta är ofta svårt. Man har inte tillgång till de oeniga parternas tankeprocesser. Likväl har de lyckats avvärja sig. Oavgjort tills vidare?
Personligen lutar jag mig åt någon slags kontextualism. Det existerar rätt och fel på ett svagt sätt och informationen finns i kontexten. Det finns alltså inga giltiga universella moraliska principer. Det en realist måste göra är dock att sänka de epistemologiska kraven. Vi kan inte alltid veta och ibland kan vi tycka olika på grund av det som nämnts ovan. Här kan Habermas kommunikativa teori anslutas så att vi får hjälp att veta hur själva processen fram till bedömningar av rätt och fel går till, att vi får ett "know how" om vårt "know that".
Till sist och som vanligt tror jag inte att det föreligger tillräckligt mycket överlappning mellan realisters och antirealisters respektive föreställningar om problemet. De härleder sina uppfattningar ur olika omständigheter.
Läs mer om frågan här: http://www.diva-portal.org/oru/abstract.xsql?dbid=1262
Realister i moral hävdar att det existerar värdefakta. Dessa värdefakta konstituerar det som är rätt och det som är fel. Det finns olika sätt att hävda den realistiska positionen. Man kan t.ex. ansluta sig till partikularism (en variant är intuitionism) eller universalism (en variant är utilitarism).
Antirealister i moral hävdar istället att det inte existerar några värdefakta. Således har vi inget vi kan härleda våra föreställningar om rätt och fel till.
Det vanligaste och mest uppenbara argumentet som brukar anföras mot realismen är att vi med enkelhet kan se en så stor mängd oenighet i etiska frågor, mellan kulturella grupper såväl som inom en vänkrets. Den stora mängden av etisk oenighet blir ännu mer påtaglig om vi jämför med frågor som rör naturliga fakta - det är till exempel inte så många som anser att jorden är platt, och finns det tvivlare kan vi dessutom på ett ganska övertygande sätt visa att de hyser felaktiga uppfattningar. Den bästa förklaringen till allt detta sägs av antirealismen vara att det inte existerar några värdefakta, att det inte finns några objektiva rätt eller fel.
Realisterna kan dock försvara sig mot oenighetsargumentet tämligen tillfredsställande:
För det första kan man hävda att naturliga fakta låter sig mätas och vägas med hjälp av naturvetenskapligt utformade verktyg. Vi kan i princip ta reda på hur lång en person är. Detta gäller inte för värdefakta. Och detta motbevisar inte existensen av värdefakta.
För det andra kan man hävda att mängden av etisk oenighet är mindre än vad man kan tro. Hur mycket är vi inte eniga om egentligen? Samhällen fungerar relativt bra. Utan någon form av konsensus skulle vi befinna oss i Hobbes naturtillstånd.
För det tredje, om man kan förklara en stor del av de etiska oenigheterna så kan de inte längre tas för fundamentala etiska oenigheter vilka är de enda som utgör reella hot mot realismen. Förklaringar av oenigheter kan bestå av att minst en av parterna lider av minst ett kognitivt tillkortakommande. Kognitiva tillkortakommanden är sådant som påverkar individer att tänka oklart, exempelvis partiskhet, missuppfattningar och andra tankefel. Andra förklaringar av oenigheter kan bestå av att parterna i en given etisk oenighet inte härleder sina uppfattningar ur tillräckligt liknande omständigheter. En part är för dödsstraff på grund av att dödsstraffet fungerar preventivt i dennes land medan en annan part är emot dödsstraff för att dödsstraffet accelererar de grövsta brotten i dennes land.
För det fjärde kan man peka på att det faktiskt existerar en massa saker som vi inte kan ta reda på som rör naturliga fakta. Hur många sekunder levde Olof Palme? Bara för att vi inte kan ta reda på denna fråga så underminerar inte detta tron på att det finns ett riktigt svar på den.
Även om realister lyckas bortförklara oenighetsargumentet ligger bollen kvar hos dem. De bör vid en given oenighet kunna peka på precis vad det är som gör att oenigheten finns där. Detta är ofta svårt. Man har inte tillgång till de oeniga parternas tankeprocesser. Likväl har de lyckats avvärja sig. Oavgjort tills vidare?
Personligen lutar jag mig åt någon slags kontextualism. Det existerar rätt och fel på ett svagt sätt och informationen finns i kontexten. Det finns alltså inga giltiga universella moraliska principer. Det en realist måste göra är dock att sänka de epistemologiska kraven. Vi kan inte alltid veta och ibland kan vi tycka olika på grund av det som nämnts ovan. Här kan Habermas kommunikativa teori anslutas så att vi får hjälp att veta hur själva processen fram till bedömningar av rätt och fel går till, att vi får ett "know how" om vårt "know that".
Till sist och som vanligt tror jag inte att det föreligger tillräckligt mycket överlappning mellan realisters och antirealisters respektive föreställningar om problemet. De härleder sina uppfattningar ur olika omständigheter.
Läs mer om frågan här: http://www.diva-portal.org/oru/abstract.xsql?dbid=1262
Hjärnans bandbredd
Jag utsätts då och då av en mening vilken jag tidigare alltid har godtagit utan närmare reflektion. Med tiden började mitt kritiska system alarmera om konstigheter. Meningen jag åsyftar är
"En bok inrymmer så mycket mer än en film."
Detta påstående måste vara falskt (det refererar till böcker som filmatiserats). Förklaringen till falskheten ligger delvis i den mänskliga hjärnans bandbredd. Jag tror att vi i en given situation kan hantera mellan 4 och 8 bitar information. En bok tar lång tid att ta sig igenom jämfört med en film, allt annat lika. Med detta följer det att vi inte hinner uppfatta allt som händer på duken. Vi hinner inte lägga märke till den otäcka tatueringen, den subtila narcissismen, de lätt gulnade löven o.s.v. Den återstående delen av förklaringen är således att lästakten bestäms av läsaren, detta är inte fallet vid tittande på film. Om man vill trilskas kan man kommentera det första citatet med
"En film inrymmer med nödvändighet mycket mer än en bok." (allt annat lika).
En populärvetenskplig bok om hjärnans bandbredd och annat kul: Märk världen av Tor Norretranders.
"En bok inrymmer så mycket mer än en film."
Detta påstående måste vara falskt (det refererar till böcker som filmatiserats). Förklaringen till falskheten ligger delvis i den mänskliga hjärnans bandbredd. Jag tror att vi i en given situation kan hantera mellan 4 och 8 bitar information. En bok tar lång tid att ta sig igenom jämfört med en film, allt annat lika. Med detta följer det att vi inte hinner uppfatta allt som händer på duken. Vi hinner inte lägga märke till den otäcka tatueringen, den subtila narcissismen, de lätt gulnade löven o.s.v. Den återstående delen av förklaringen är således att lästakten bestäms av läsaren, detta är inte fallet vid tittande på film. Om man vill trilskas kan man kommentera det första citatet med
"En film inrymmer med nödvändighet mycket mer än en bok." (allt annat lika).
En populärvetenskplig bok om hjärnans bandbredd och annat kul: Märk världen av Tor Norretranders.
11 februari 2008
Fri vilja
Problemet om fri vilja och determinism är kanske det genom tiderna mest omdebatterade filosofiska spörsmålet. Filosofiprofessorn Robert Kane skriver att:
The problem of free will arises when humans reach a certain higher stage of self-consciousness about how profoundly the world may influence their behaviour in ways of which they were unaware.
Människor blir helt enkelt medvetna om processer [utanför dem själva] som påverkar deras handlingar i olika riktningar. Några exempel på sådana "påverkare" kan tänkas vara:
- Genuppsättning - Har jag ett hett temperament är sannolikheten större att jag någon gång hamnar i ett krogslagsmål jämfört med en person som har ett lugnare temperament.
- Tidigare erfarenheter - Allt jag tidigare har erfarit finns med i mitt "bagage" på så sätt att dessa tidigare erfarenheter vägleder mig vid aktuella och framtida handlingar och tankar. Med Bourdieus terminologi kallas detta bagage för 'Habitus' (förkroppsligade erfarenheter)
- Mikro- och makrostrukturer - Strukturer i en vänkrets (gillande av specifik musikgenre) påverkar mina val av nedladdade låtar på nätet, samhälleliga strukturer möjliggör och begränsar mig i exempelvis yrkesinriktning.
Har vi någon fri vilja? I den delikata filosofiska diskursen finns det enligt min ringa mening ett flertal intressanta diskussioner i anslutning till problemet med fri vilja. Dels har vi ett tungviktarmöte mellan determinister (alla skeenden är determinerade i "orsak-verkan-processer") och indeterminister (slumpen existerar, allt är inte determinerat), dels ett mellan kompatibilister (den fria viljan är kompatibel med determinism) och inkompatibilister (den fria viljan är inkompatibel med determinism). Ytterligare en intressant infallsvinkel finner vi i anslutning till etiken. Debatten här handlar om huruvida vi har moraliskt ansvar givet hur saker och ting ligger till i de första två diskussionerna. Här omnämns ofta The Principle of Alternative Possibilities vilken hävdar att om vi inte har några alternativ när vi genomför en handling så förtjänar vi varken beröm eller klander för denna handling. Förtjänar vi inte klander så bör kanske fängelserna avskaffas? Njae.. Man kan tänka sig att fängelsernas blotta existens inverkar (i tidigare nämnd mening) på människors handlande (utan att de är överdrivet medvetna om detta) och att detta bidrar till ett mer önskvärt samhälle. Detta förutsätter givetvis att fängelserna verkar avskräckande samt att de förhoppningsvis rehabiliterar de intagna. Det sistnämnda är dock tveksamt.
En konstig (och populär) position att ansluta sig till är kompatibilismen. Kompatibilismen hävdar att den fria viljan är kompatibel med determinismen. Kan vi verkligen ha en fri vilja om allt följer givna lagar? Om du inte kunde ha valt mellan ett äpple och ett päron i affären eftersom det var förutbestämt att du skulle köpa ett äpple, hur kan du då sägas ha någon fri vilja? Det vanligaste svaret på denna fråga är helt enkelt att om du hade velat köpa ett päron, så skulle du ha köpt ett päron. Jag tror dock inte att inkompatibilister och kompatibilister talar om exakt samma sak här. De missar varandra, eller för att använda Habermas, det föreligger inte tillräckligt mycket överlappning i deras respektive föreställningar om problemet (de härleder inte sina uppfattningar ur tillräckligt liknande omständigheter).
Slutligen, personligen lutar jag mig åt att vi rent konceptuellt inte har någon fri vilja. Om determinismen stämmer så har vi ingen fri vilja och därmed förtjänar vi varken beröm eller klander. Men om nu slumpen existerar och determinismen är falsk, så verkar detta ändå leda till att vi inte har någon fri vilja - slumpen kan inte vara viljestyrd. Det som räddas är att allt inte är förutbestämt. Om vi nu trots allt har en slags fri vilja borde den vara relativt begränsad. Vi kanske kan välja mellan äpplen och päron på närbutiken (men detta är nog tveksamt).
Lästips:
- The Oxford Handbook of Free Will av Robert Kane
- Om Pierre Bourdieu och vanans makt av Oskar Hill Cedergran: http://www.uppsatser.se/uppsats/85b036a4ad/
Butterkaka
Känn på ordet... BUTTERKAKA...
Med detta ord ständigt närvarande i bakgrunden vill författaren till denna blogg skriva av sig när det gäller allt mellan determinism och gubbar, etik och muslisorter, snus och Vinslöv o.s.v. Med dessa avgränsningar förstår ni vidden av snävhet.
Känn er välkomna.
Med detta ord ständigt närvarande i bakgrunden vill författaren till denna blogg skriva av sig när det gäller allt mellan determinism och gubbar, etik och muslisorter, snus och Vinslöv o.s.v. Med dessa avgränsningar förstår ni vidden av snävhet.
Känn er välkomna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
