Vad är vi?

Vad i utgörs vi av fundamentalt? Och vad består vår personliga identitet av över tid? Även sådana frågor verkar svåra att närma sig på ett givet sätt. Jag vill dock peka på två positioner man kan ansluta sig till.

Den i särklass vanligaste positionen kan vi kalla PA (The psychological approach). Enligt PA utgörs vi framför allt av vår psykologi. Grovt uttryckt menar PA att det som bestämmer en persons identitet från en dag till en annan och från ett decennium till ett annat är den psykologiska kontinuiteten hos objektet. Om Pelles mentala innehåll av idag har föregåtts av Pelles mentala innehåll av igår och dagen innan igår och det föreligger en psykologisk kontinuitet så är Pelle idag samma person som Pelle igår och Pelle dagen innan igår. Om Pelles mentala innehåll igår flyttades till en katts kropp så skulle helt enkelt Kattkroppen vara hemvist för Pelle. Katten på gatan skulle vara Pelle och Pelles kropp skulle vara obetydlig.

På senare år har en position kallad Animalism gjort sig märkbar. Animalismen företräds främst av Eric Olson som har skrivit boken The Human Animal. Anhängare av animalism menar till skillnad från anhängare av det psykologiska perspektivet att det vi fundamentalt utgörs av är våra basala och organiska livsuppehållande processer, som hjärtats pumpningar, matsmältningen och det respiratoriska systemet. Om Pelles mentala innehåll skulle flyttas till en katt och Pelles livsuppehållande processer hölls igång på sjukhuset så är det enligt animalismen på sjukhuset vi finner Pelle. Katten i fråga har bara fått nya tankebanor och nya minnen.

I ett mer prekärt fall kan vi tänka oss att vi delar på Pelles mentala innehåll genom en transplantation. Vi kan säga att Pelles mentala innehåll sätts in i två hjärndöda men levande trafikoffers skallar samtidigt som Pelles metabolism hålls igång på sjukhuset. Här har vi alltså tre personer, X som hjärndöd men levande (f.d. Pelle), Y med nya tankegångar (f.d. Kattis) och Z med nya tankegångar (f.d. Roger). Enligt PA har nu den ursprungliga Pelle blivit två personer! Enligt animalismen ligger Pelle på en brits medan de två trafikoffren har fått Pelles nya tankebanor och minnen, Pelle är hjärntom medan Kattis och Roger tänker och minns som Pelle.

Derek Parfit, före detta anhängare av PA, hävdar istället att det inte spelar någon roll, han menar ungefär att:

Persons themselves are distinct from their bodies and psychologies, but the existence of a person consists in nothing over and above the existence of a brain and body and the occurrence of an interrelated series of mental and physical events. These are the foundational claims of Parfit's constitutive reductionism. Consider an analogy: Cellini's Venus is made of bronze. Although the lump of bronze and the statue itself surely exist, these objects have different persistence conditions: if melted down, Venus ceases to exist while the lump of bronze does not. Therefore, they are not identical; rather, so the suggestion, the lump of bronze constitutes the statue. The same is true of persons, who are constituted by, but not identical with, a physiology, a psychology, and the occurrence of an interrelated series of causal and cognitive relations.

Frågan är nästan oändligt mycket djupare än vad jag har redogjort för och jag är idag inte kapabel att hysa några starkare åsikter. Intuitivt lutar jag mig dock åt animalismen.

Lästips:

- The Human Animal av Eric Olson

- Mortal Beings, On the Metaphysics and Value of Death av Jens Johansson

- Personal Identity, Essäsamling redigerad av Raymond Martin och John Barresi